Rödis och Taggis i en daggdroppe

Det var en mycket tidig sommarmorgon, och solen tittade nyss fram bakom skogen. I buskarna kvittrade de första fåglarna. Lilla räven Rödis drog den sömniga lilla igelkotten Taggis i tassen. ”Varför så tidigt?” muttrade Taggis. ”Alla sover ju fortfarande, till och med sniglarna!” ”Du ska få se”, lovade Rödis. ”Så här dags ser ängen ut som om någon hade strött ut diamanter.” På varje grässtrå hängde glittrande små droppar. ”Det är dagg”, förklarade Rödis. ”På natten svalnar luften, och den osynliga vattenångan i den blir till vatten på gräset.”