Ett nytt syskon – så hjälper du barnet att välkomna bebisen

När ett nytt syskon är på väg eller har kommit hem förändras allt för det äldre barnet. Många känner sig glada och stolta, men också förvirrade, arga eller utanför. Det är en helt normal reaktion. Här går vi igenom hur du förbereder barnet, vad du kan göra de första veckorna och hur sagor kan hjälpa er att prata om det.

Varför det är så stort för barnet

Barnet har fram till nu haft dig (och ofta flera vuxna) för sig själv. Plötsligt tar en liten människa mycket av tiden, och vuxna pratar tyst och lägger sig tidigt. Barnet förstår inte alltid att det fortfarande är lika älskat, och känslan av att bli utbytt är vanlig. Det kan komma ut som svartsjuka, trots, klängighet eller att barnet blir som ett litet barn igen: vill ha napp, flaska, bli buren eller börjar kissa på sig. Det är ett sätt att fråga: ”Finns det plats för mig också?”

Före födseln

1. Berätta i god tid, men inte för tidigt. För ett barn under fem år räcker några månader. Förklara enkelt: ”Det växer en bebis i mammas mage. Den kommer att vara liten och gråta, och den kommer att behöva mycket hjälp.”
2. Var ärlig om hur det blir. Låt bli att lova en lekkamrat direkt. En nyfödd sover, äter och gråter.
3. Ge barnet en roll, men inget ansvar: välja en mössa, packa en väska, rita en teckning till bebisen.
4. Förbered praktiska förändringar i förväg. Ska barnet flytta rum eller sluta med napp eller blöja? Gör det långt före födseln, så att det inte upplevs som bebisens fel.
5. Läs och prata. Titta på bilder av barnet när det var litet och berätta hur det var.

De första veckorna

• Egentid varje dag. Tio minuter där barnet bestämmer vad ni gör, utan telefon och utan bebisen. Kalla det något särskilt, ”bara vi två”, och håll fast vid det.
• Bekräfta svåra känslor. ”Du blir arg när jag matar bebisen. Det är jobbigt att vänta. Jag förstår.” Det du inte får göra är att slå eller skada – där sätter du lugnt en gräns.
• Låt barnet hjälpa till med små saker, som att hämta en blöja eller sjunga en sång, men tvinga inte.
• Berätta hur barnet själv var som bebis och hur mycket det har lärt sig sedan dess. Stolthet över det man kan är starkare än ”nu är du stor”.
• Håll rutinerna. Förskola, måltider och godnattsagan ska finnas kvar. Är det svårt att hinna kan en av vuxna läsa medan den andra sköter bebisen.
• Lämna aldrig barnet ensamt med bebisen när de är små. Visa i stället hur man håller försiktigt och klappar.

Kvällen är extra viktig

Många äldre syskon vill ha extra närhet vid läggdags. Behåll en fast stund bara för det äldre barnet, även om den blir kortare. En godnattsaga är perfekt: den är ”bara er”, och bebisen kan ligga och sova. Barnet får veta att det alltid finns en plats i dina armar.

Vad du kan svara på svåra utspel

Många barn säger rakt ut det som kan göra ont att höra: ”Jag vill inte ha någon bebis”, ”Skicka tillbaka den” eller ”Du älskar bara henne nu”. Det är ingen elakhet, det är ärlighet. Svara lugnt och utan att skämmas: ”Ibland är det jobbigt att dela mig. Du och jag har fortfarande vår stund i kväll.” Du behöver inte rätta eller förklara bort känslan. Du kan också säga: ”Jag älskar dig lika mycket som förut, och det kommer jag alltid att göra. Kärleken tar aldrig slut, det finns plats för er båda.” Upprepa det gärna, med ord och med närhet. Barn behöver höra det många gånger.

Så hjälper sagor

I Napmoon finns flera sagor som fungerar som samtalsstartare:

• Taggis får en lillasyster (4–6 år) – hemma hos Taggis har en pytteliten syster kommit. Hur är man en bra storebror?
• När Rödis var ledsen (4–6 år) – Klokis förklarar att även sorgen behövs.
• Tobi och den röda bollen (4–6 år) – om den stickiga känslan i magen när någon annan får något nytt.
• Taggis väntar på sin tur (4–6 år) – hur väntar man utan att ilskan tar över?

Efter sagan kan du fråga: ”Hur tror du att Taggis kände sig?” eller ”Har du någon gång känt så?” Det är ofta först när sagan har berättat det som barnet vågar säga det själv. Dessutom kan du skapa en egen saga i Napmoon: skriv barnets namn, välj ämnet Ett nytt syskon och en sensmoral som empati. Då blir barnet själv huvudpersonen som får ett viktigt uppdrag som storebror eller storasyster.

När det är värt att söka hjälp

Det mesta lugnar sig efter några veckor eller månader. Prata med BVC eller en barnläkare om barnet länge är mycket ledset eller slutar leka, om det försöker skada bebisen trots att ni har pratat om det, eller om det sover och äter mycket sämre än förut. En barnpsykolog kan ge stöd, för både barnet och er som föräldrar.