En dag på ängen

På morgonen gick lilla räven Rödis till en äng full av blommor. Solen värmde, och gräset nådde honom ända till nosen. Det doftade klöver och kamomill. ”I dag ska jag lära känna alla som bor på ängen!” ropade Rödis. Och han sprang: hopp, hopp, hopp!

På en tusensköna satt en nyckelpiga. Men när Rödis kom springande gömde hon sig under ett blad. Fjärilen flög högt iväg. Det lilla biet surrade till och var borta. Rödis öron hängde ner, och svansen sjönk. Han blev ledsen.

”Jag måste leta snabbare”, tänkte han. Han sprang och tittade under bladen. ”Hallå! Visa er!” ropade han allt högre. Men det var bara gräset som susade: sus, sus. Ingen visade sig. Andfådd satte sig Rödis med en duns.

På ett grässtrå gled en snigel med ett hus på ryggen. Han gick långsammast av alla. ”Vart har du så bråttom?” frågade Rödis. ”Ingenstans. Jag tycker om att titta på världen långsamt.” Han sträckte ut sina spröt och log.

”Alla springer ifrån mig”, suckade Rödis. ”Jag sprang också förr”, sa snigeln. ”Så fort att huset hoppade på min rygg!” Rödis skrattade till. ”Och då såg jag ingenting”, lade snigeln till. ”Nu sitter jag tyst och tittar sakta. Prova du också.”

Rödis satte sig bredvid snigeln och drog ett djupt andetag. ”Jag sitter tyst och tittar sakta”, viskade han. Efter en stund kom nyckelpigan fram under bladet. ”Jag har sju prickar!” sa hon stolt. Rödis räknade: ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju!

”Jag sitter tyst och tittar sakta”, viskade Rödis igen. Förbi flög en fjäril. Den satte sig på en klöverblomma. Dess vingar var gula som solen. Den öppnade dem och stängde dem, öppnade och stängde. Den såg ut som en blomma som kan flyga.

”Jag sitter tyst och tittar sakta”, viskade han för tredje gången. Efter fjärilen kom ett litet bi. Bzz, bzz – det samlade söt nektar. Nektar är en söt saft som gömmer sig inuti blommorna. ”Jag tar nektarn till kupan”, surrade biet. ”Av den blir det honung!”

Snigeln gömde sig i huset för en liten tupplur. Plötsligt hördes det i gräset: tsik, tsik! På ett strå satt en grön gräshoppa. Rödis tassar ville springa av sig själva. Men Rödis blev kvar. ”Jag sitter tyst och tittar sak…” började han själv. Hopp! Gräshoppan hoppade rakt upp på hans nos!

Rödis rörde sig inte, bara ögonen skrattade. Efter en liten stund hoppade gräshoppan tillbaka ner i gräset. Snigeln tittade ut ur huset. ”Ängen kom till dig av sig själv”, viskade han. Tillsammans tittade de sakta. Ängen var ännu vackrare.

På kvällen blev solen rosa. Nyckelpigan somnade under sitt blad, och biet bar hem den sista nektarn till kupan. Rödis gick hem steg för steg. I gräset spelade syrsorna alldeles tyst. I lyan rullade han ihop sig till en boll och slöt ögonen. Godnatt, Rödis.