Barn som inte vill dela med sig – så lär du ut det i barnets takt

”Mitt!” är ett av de första orden många småbarn lär sig, och det används flitigt. Om ditt barn har svårt att dela med sig på lekplatsen eller förskolan, är det helt normalt. Att dela är något som barn lär sig genom flera år av övning, inte något som kommer av sig självt. Här får du tips på hur du kan stötta utan att tvinga.

Varför är det så svårt?

Barn i två–treårsåldern håller på att upptäcka att de är egna personer med egna saker. Att hålla fast vid leksaken är ett sätt att öva på ”jag”. Dessutom har de svårt att föreställa sig hur en annan person känner och hur länge de måste vänta. Förmågan att vänta, byta tur och förstå andras behov utvecklas gradvis och är ofta tydligare vid fyra–fem års ålder. Det betyder inte att barnet är själviskt. Det är precis där det ska vara i sin utveckling.

Vad som inte hjälper

• Att tvinga barnet att ge bort leksaken. Det lär barnet att sin egen vilja inte räknas.
• Att skämma ut: ”Så får man inte vara” eller ”Du är snål”.
• Att jämföra med syskon eller andra barn.
• Att kräva att allt ska delas. Alla har rätt att ha något eget.

Vad som hjälper: steg för steg

1. Bekräfta först. ”Du håller i bilen, du vill ha den själv.” Känslan är rätt, även om handlingen behöver justeras.
2. Lär ut turtagning i stället för att dela. ”Du leker först, sen får Lea en tur.” Barn förstår lättare att få tillbaka något än att ge bort. Använd ett timglas eller en sång, så att barnet kan se när det är dags.
3. Förbered inför lekträffar. Låt barnet välja ett par saker som får vara ”speciella” och läggas undan innan gästerna kommer. Resten delar vi.
4. Beskriv båda barnens känslor. ”Du blev ledsen när Lea tog bilen, och Lea ville också ha den.” Då lär sig barnet att andra också har känslor.
5. Var förebild. Dela maten, berätta att du lånar ut saker, och uppmärksamma när någon delar.
6. Beröm frivilligt delande. ”Du gav Lea en skopa. Se vad hon blev glad.” Beskriv vad som hände snarare än att säga ”duktig flicka”.
7. Bjud in till samarbete. Bygga ett torn tillsammans eller göra en stor målning, där alla bidrar, ger känslan av att dela utan att förlora något.

Hur ofta uppstår konflikter?

Mycket ofta, framför allt när barn är trötta eller hungriga. Räkna med att konflikterna blir många och låt dem vara en möjlighet att öva. Gå in när någon kan skadas, annars ge barnen en chans att lösa det själva. Hjälp dem med ord: ”Kan du fråga: Får jag låna?”

Delandet i kvällsrutinen

Kvällen är ett bra tillfälle att öva att dela utan konkurrens. Läs sagan tillsammans och låt barnet få välja, men turas om: en kväll väljer barnet, nästa kväll väljer du. Har barnet syskon kan ni turas om att välja saga och att få sitta närmast. Berätta vad du uppskattade under dagen: ”Jag såg att du lät Lea gunga.” Små erkännanden i skymningen sjunker in bättre än pekpinnar mitt i leken.

Så hjälper sagor

I berättelser kan barnet se hur det känns att vänta, att få och att ge. I Napmoon finns bland annat:

• Taggis väntar på sin tur (4–6 år) – Taggis vill gunga, men gungan är upptagen. Hur väntar man utan att ilskan tar över?
• Tobi och den röda bollen (4–6 år) – Rödis har fått en ny boll och Tobi känner något stickigt i magen. Vad är det för känsla?
• Kväkis söker en vän (2–4 år) – Kväkis vill så gärna ha en kompis.
• Hoppsan fyller år (6–8 år) – ett kalas, och någon som sitter ensam vid sandlådan.
• Tobi och de flitiga myrorna (2–4 år) – hur myror arbetar tillsammans.

Prata kort efter sagan: ”Hur kändes det för Taggis att vänta? Vad hjälpte honom?” Du kan också skapa en egen saga i Napmoon: skriv barnets namn, välj ämnet Att dela med sig och en sensmoral som empati eller tålamod. Barnet blir hjälten som upptäcker att en leksak som delas ibland kan bli roligare.

Rutiner som underlättar

Låt barnet ha egna saker på ett bestämt ställe, som ingen annan får ta. Ha flera lika leksaker när kompisar kommer. Öva turtagning vid vardagliga saker: vem tar nästa kula, vem trycker på hissknappen, vem häller i saften. Börja med korta stunder av delande och förläng efter hand.

När det är värt att söka hjälp

Prata med personalen på förskolan, BVC eller en barnläkare om barnet efter fem–sex års ålder nästan aldrig leker med andra barn, ofta blir mycket aggressivt när leksaker ska delas, eller verkar ha svårt att förstå vad andra känner. Ibland ligger det andra svårigheter bakom, och då kan en barnpsykolog ge råd och stöd.